“Då hade jag inte suttit här”

I flera år hade Madeleine givit blod. Hon visste att det var viktigt men exakt hur stor skillnad det kan göra insåg hon inte förrän hon drabbades själv.

Det var när blodtappen kom till Linköping som tankarna på att ge blod först väcktes hos Madeleine.

– Jag kände att det är ett så enkelt sätt för mig att kunna bidra till att någon annan får fortsätta sitt liv eller bli frisk från någon sjukdom, berättar hon.

Så Madeleine gjorde slag i saken och skrev upp sig som blodgivare. Hon började ge blod så ofta hon kunde och mitt i allt blev hon också gravid för första gången. Förlossningen gick bra men direkt efter kom problemen.

– Efter förlossningen fick jag kvarhållen moderkaka vilket betyder att kroppen fortsätter pumpa ut blod.

Det är en sån otrolig tacksamhet mot alla som går och ger blod.

I normala fall ska moderkakan lossna av sig själv och avlägsnas efter att barnet föds, för Madeleine hände inte det. Istället blev moderkakan kvar och hon förlorade liter av blod.

– Läkarna försökte dra ut moderkakan men insåg ganska snabbt att det här inte kommer gå och att det börjar bli bråttom.

Tre blodpåsar och en akut operation var vad som krävdes men till slut kunde Madeleine åka hem med sin son. Idag är hon fortfarande blodgivare.

– Hade jag bott i ett u-land eller fött barn på tidigt 1900-tal hade jag inte suttit här idag. Det är en sån otrolig tacksamhet mot alla som går och ger blod.

Läs mer om blodgivning på GeBlod.nu.