Dubbla organdonationer räddade Cecilia: ”Har fått något jag aldrig kan ge tillbaka”

Utan blodgivningen hade kanske varken Cecilia, hennes två barn eller hennes pappa funnits i dag. 38-åringen från Ljungby drabbades av njursvikt, och tillståndet blev sämre och sämre. Men efter dubbla organtransplantationer för ett år sedan lever Cecilia idag ett friskt liv. ”Jag har fått något jag aldrig kan ge tillbaka”, säger hon.

Två barn födda för tidigt, njursvikt och så hennes pappas hjärtinfarkt. Cecilia Olsson och sin familj har mycket att tacka blodgivningen för i dag.

När hon var tolv år gammal drabbades hon av diabetes, och i vuxen ålder fick hon reda på att hennes njure hade nio procents funktion.

”Jag klarade knappt av att jobba. Och när jag kom hem kräktes jag och sov mest. Mina föräldrar fick hjälpa till med att ta hand om mina barn. Utan dem hade jag aldrig klarat det”, säger Cecilia.

Båda föräldrarna ställde upp som donatorer

Till slut blev den enda lösningen operation. Cecilia behövde både en ny njure och ny bukspottskörtel. Båda föräldrarna ställde upp som donatorer.

”Min mamma fick nej av läkarna att donera efter 2-3 månaders utredning. Pappa utreddes i ett helt år – och vid sista undersökningen upptäckte de en pågående hjärtinfarkt. Så då skulle han i stället opereras. Det var jättetufft”, säger Cecilia.

Jag har fått något jag aldrig kan ge tillbaka

Men så kom vändningen. I januari 2023 fick Cecilia beskedet att de hittat en donator i Malmö, och efter åtta timmars operation var njure och bukspottskörtel på plats.

”Det var så häftigt. Jag kan inte greppa det fortfarande. Jag har fått något jag aldrig kan ge tillbaka. Så sjuk som jag var. Jag mådde kanonbra efteråt”, berättar Cecilia ett år senare.

Hennes pappa opererades för hjärtinfarkten, bytte ut fem blodkärl och mår även han bra i dag.

Blodomloppet en långsiktig målsättning

Nu jobbar Cecilia heltid, och klarar av att ta hand om sina barn på egen hand igen. Och inte bara det – nu vill hon ge tillbaka till blodgivningen.

”Jag låg på IVA i två dagar. När jag kom till avdelningen skrev jag på papper vad jag ville göra efteråt. Då beslutade jag mig för att jag vill delta i lopp som Blodomloppet. Jag får inte ge blod, men jag vill ändå hjälpa till och informera om hur viktigt det är.

Blodomloppet är jättekul. Man träffar alla sorters människor.

Sagt och gjort. I somras promenerade hon loppet i Växjö tillsammans med sin mamma.

”Blodomloppet är jättekul. Man träffar alla sorters människor. Jag har fått nya kompisar och fått massor av information om blodgivning som jag kan dela vidare till mina kollegor till exempel – som varit nyfikna på att bli givare. Det är så många som vill bli givare, men som inte vet hur man gör”, säger hon.

2024 är Cecilias plan att delta i Blodomloppet på flera orter.

Vill du också bli blodgivare? Gå in och läs mer på geblod.nu