När Sanna Andersson var 15 år fick hon beskedet som förändrade allt. Hennes kropp saknar ett eget fungerande immunförsvar. Idag är hon 22 år och helt beroende av att medmänniskor väljer att ge plasma. – Om jag ska vara helt ärlig tänkte jag inte särskilt mycket på blodgivning när jag var yngre. Det var först […]
När Sanna Andersson var 15 år fick hon beskedet som förändrade allt. Hennes kropp saknar ett eget fungerande immunförsvar. Idag är hon 22 år och helt beroende av att medmänniskor väljer att ge plasma.
– Om jag ska vara helt ärlig tänkte jag inte särskilt mycket på blodgivning när jag var yngre. Det var först när jag själv blev sjuk som jag zroz upp hur avgörande det faktiskt är, berättar Sanna.
Vägen till en diagnos var lång. Under uppväxten drabbades hon ständigt av infektioner, munblåsor och öroninflammationer. Efter år av ovisshet och tester på sjukhuset visade det sig att hon har primär immunbrist – en medfödd sjukdom som innebär att kroppen saknar antikroppar för att skydda sig mot infektioner.
– Om folk inte donerade plasma skulle jag bli allvarligt sjuk väldigt lätt. Det är faktiskt mitt liv som står på spel.
Lösningen för Sanna blev en regelbunden behandling som hon får varje vecka. Medicinen framställs från donerad blodplasma och fungerar som ett tillfälligt, importerat immunförsvar.
– Man kan säga att jag får ett ”fejkat” immunförsvar tack vare donatorerna. Det gör att jag kan leva ett relativt normalt liv, studera och drömma om framtiden, säger Sanna som till hösten ska börja plugga Kulturvetarprogrammet.
Att leva med en osynlig kronisk sjukdom som ung vuxen innebär också en mental utmaning. Under gymnasietiden var frånvaron hög och oförståelsen från omgivningen stor.
– Det är inte många som vet vad primär immunbrist är. När man ser frisk ut på utsidan kan det vara svårt för folk att förstå att man faktiskt inte orkar. Man känner sig lätt lite efter sina jämnåriga, för att man bär på en konstant oro för att bli sjuk.
Bristen på blod och plasma runt om i landet är något som ger Sanna ångest. Hon önskar att fler förstod hur liten insatsen är i förhållande till vilken gigantisk skillnad den gör.
– Hade jag varit frisk hade jag gått och gett blod direkt, det är en självklarthet för mig! Det går snabbt, det är inte farligt och du räddar faktiskt liv på riktigt.
Till alla som redan ger blod, eller som funderar på att ta steget, vill hon skicka med en hälsning:
– Jag vill bara att alla blodgivare ska känna en enorm stolthet. Även om du inte alltid får ett SMS om att ditt blod har använts just precis idag, så ska du veta att du gör en enorm skillnad. Fortsätt ge – ni anar inte hur mycket det betyder för sådana som mig.