För de flesta föräldrar förblir deras mardrömmar just bara mardrömmar. Så var det inte för Elenor, hennes inträffade för 1,5 år sedan när hennes dotter fick leukemi. Nu lever hon, tack vare att människor donerat blod. Det var sommaren 2024 som det startade. Elenor och hennes man hade firat bröllopsdagen och på kvällen stod […]
För de flesta föräldrar förblir deras mardrömmar just bara mardrömmar. Så var det inte för Elenor, hennes inträffade för 1,5 år sedan när hennes dotter fick leukemi. Nu lever hon, tack vare att människor donerat blod.
Det var sommaren 2024 som det startade. Elenor och hennes man hade firat bröllopsdagen och på kvällen stod hon och bäddade rent i sängarna när hon hörde skriket från hennes dotter Bianca.
– “Jag dör, jag dör. Mitt huvud, det exploderar!”. Så jag sprang ned och fick ingen kontakt med henne. Hon började sluddra och kräkas, berättar Elenor.
Hon åkte direkt in till barnakuten där hon fick hjälp omgående med ett rum. Men där piggnade Bianca på sig.
– Jag visste att någonting var fel för så här ska det inte vara. Så jag sa nästan till henne att visa att du är dålig. Hon blev så pigg så jag var orolig att de skulle skicka hem oss.
Proverna togs och sen började väntan. Elenor kröp ihop i sängen med Bianca och somnade bredvid henne. Några timmar senare vaknade de upp av läkare och sjuksköterskor med ett beskedet.
– De sa att hennes benmärg är sjuk, hennes blod är sjukt, hon behöver läggas in och hon behöver blod nu.
Bianca hade drabbats av Leukemi.
– Det blev bara nattsvart, allt blev som en film. De kom med blod snabbt som de värmde upp, hon rullades ned på bår och de röntgade hjärnan och mitt i allt skulle jag ringa min man och berätta också.
Allt pågick men för Elenor och hennes familj stannade världen upp. Den här sommaren kom inte att handla om glass, bad och solsken, den fylldes istället med åttaårings dödsångest.
– Ibland var det så illa att det inte gick att nå henne. Hon har fortfarande mycket ångest på nätterna och för mig handlar det då oftast om att bara vara nära och hålla om och bekräfta att hjärtat slår. Innan varje natt när hon ska sova vill hon att jag ska känna på hennes hjärta och hennes panna. Då blir hon lugn och kan somna.
Tiden som följde efter beskedet var intensiv och under det närmsta året kom det mesta att kretsa kring Bianca och hennes sjukdom. Så pass mycket att det lätt går att glömma bort att det finns fler i familjen. Förutom Bianca, finns även hennes tvillingsyster Bonnie och bröderna Billy och Bobo.
– Vi har märkt hur de andra barnen behöver mer bekräftelse nu och att de också gärna vill vara i centrum.
Cancern har dock drabbat familjen drabbat familjen på ännu fler nivåer.
– Vår ekonomi har blivit betydligt sämre eftersom vi båda vabbar. Det är någonting som barnen fått vänja sig med. Som i år, vi kommer inte ha så mycket julklappar för det har vi inte råd med när båda varit hemma.
Under sjukdomen började även Elenor bli aktiv på Instagram. Nu har hon växt och är i skrivande stund uppe i 46 tusen följare.
– Det var inte meningen att det skulle växa så mycket. Det var när jag kom ut till den där avdelningen såg alla sjuka barn som trots situationen kunde skratta och leka, det var en jättekonsitg känsla. Jag tänkte att jag inte bara kan sitta här utan att jag måste göra någonting. Så jag startade en insamling för barncancerfonden för att få folk att ge blod och det blev starten för instagramen.
– Om vi bara får en person att ge blod då har vi gjort något. Det var de som gav blod som räddade Biancas liv.
För Biancas liv har blivit räddat. I skrivande stund, vintern 2025, är Bianca nio år. Efter flera behandlingar och liter av blod har hon sakta börjat ta sig tillbaka in i livet. Hon har till exempel återgå till skolan och i Elenors blick har en försiktig framtidstro börjat smyga sig på.
– Om allt går som det ska är hon färdigbehandlad i augusti nästa år. Jag ser fram emot den dagen hon får ringa i klockan även om jag alltid kommer att vara rädd för återfall.