Blodomloppet kombinerar rörelseglädje, gemenskap och samhällsnytta. Varje år deltar tusentals människor runt om i Sverige för att sprida kunskap om behovet av blodgivare.

Keivan Honchagi, mer känd som Keivan Springba på TikTok och Instagram, är influenser och träningsprofil. Tillsammans med olympiern och tidigare svenska rekordhållaren Midde Hamrin engagerar han sig nu för att få fler göteborgare att snöra på sig löparskorna inför årets lopp.

– Vi är väldigt glada över att Keivan Springba och Midde Hamrin vill engagera sig i Blodomloppet. Lokala förebilder spelar en viktig roll för att nå ut brett och inspirera fler att delta och bli blodgivare, säger Magnus Wennerbeck från arrangörsklubben Örgryte IS.

Vill inspirera fler göteborgare

Genom sitt deltagande vill profilerna bidra till att fler upptäcker hur enkelt det är att göra skillnad – både genom att röra på sig och genom att ge blod.

– Blodomloppet är ett fantastiskt initiativ som förenar hälsa och samhällsnytta. Vi hoppas kunna inspirera fler att delta och samtidigt uppmärksamma behovet av blodgivning, säger Keivan Springba.

– Det känns viktigt att engagera sig i något som bokstavligen räddar liv. Kan vi få fler att delta eller ta steget att bli blodgivare har vi lyckats, säger Midde Hamrin.

En folkfest för en livsviktig fråga

Blodomloppet i Göteborg är en årlig folkfest där företag, organisationer, kompisgäng och familjer springer eller promenerar tillsammans för att sprida kunskap om blodgivningens betydelse. Arrangörerna hoppas att årets lopp ska locka ännu fler deltagare och bidra till att stärka blodförsörjningen i regionen.

Inlägget Göteborgsprofiler engagerar sig i Blodomloppet dök först upp på Blodomloppet 2026.

Det började i Harplinge, en och en halv mil nordväst om Halmstad. Där växte Micke Syd, eller Michael Andersson som han heter, upp. I tonåren gick han med i ett band med sina vänner och några år senare slog de igenom som Gyllene Tider.

– Vi fick vara med i ett program som hette Måndagsbörsen och spelade upp vår första singel som heter “Flickorna på TV2”  vars refrängtext då uppfattades som lätt snuskig. Efter det slog vi igenom på en natt, berättar han.

Dagen efter programmet var hysterin kring bandet från Halmstad ett faktum.

– Det var som ”Beatles”. Det började stå tjejer  utanför inspelningsstudion, folk stod utanför våra hem, snodde tvätt, skrev brev och rymde hemifrån. Nu, skulle jag velat gjort en tidsresa tillbaka och stå och titta och lyssna. Osynlig i ett hörn. Det var en väldigt speciell tid.

De kommande fyra åren turnerade de runt i Sverige och resten av Norden ,men 1985 upplöstes bandet.

– När det tog slut var skitjobbigt, det känns som att du inte är någonting längre. Popidol ena dagen, före detta popidol nästa. Jag var 24 år, i den åldern håller man fortfarande på att upptäcka sig själv. Jag hade levt i en värld där alla skrek på en, allting var toppen och jag fick göra det jag älskade. Då är det någon som säger ”Nej, jag vill inte göra det längre” och så är det bara borta.

“Var skitjobbigt”

Så Micke flyttade hem till sina föräldrar och började köra lastbil, samma yrke som han hade innan de slog igenom.

Åren gick,Micke jobbade som frilansmusiker ,Gyllene Tider gjorde en första comeback och Micke fick barn. Allt hade kunnat vara frid och fröjd, men så fungerar ju inte livet.

– När min äldsta son, Dennis, var ett år blev han helt plötsligt jättesjuk och vi visste inte vad det var.

Det visade sig att han hade en medfödd missbildning på en urinledare som gjorde att han fick en “reflux”. Alltså att urinet kissas inte ut utan ,delar av delar av urinet rinner tillbaka till njurarna.

– När han var mellan ett till fem var vi på sjukhuset hur mycket som mest. Han opererades många gånger och fick ta massor av blodprov, och det var väldigt jobbigt för honom, liten som han var.

Dennis rädsla för nålar gjorde det extra tufft för honom att ta blodprover och i ett försök att hjälpa honom  fick Micke en idé, han skulle gå och ge blod.

– Jag tänkte att om han får gå med mig och lämna blod så kan vi embla mig (betyder att man lägger en bedövningssalva på huden så att sticket inte känns) så får han gå och säga till mig att “Pappa det är ingen fara. Det är bara ett litet stick”.

Donerar för hundrade gången

Det var också exakt det Micke gjorde och idag har det gått snart 35 år sedan första donationen. Om vecka kommer han att ge blod för hundrade gången.

– Det är ett enkelt sätt att göra skillnad för andra människor.

För sonen Dennis har det också gått bra.

– Han mår så bra han kan, han har fått en njure av sin mamma och idag bor han med sin fru och sin hund, avslutar Micke.

Den elfte maj startar Blodomloppet och den första september kommer vi till Halmstad. Anmäl dig till årets viktigaste lopp här.

Inlägget Micke Syd har snart givit blod 100 gånger dök först upp på Blodomloppet 2026.

Om ni någon gång sprungit Blodomloppet är chansen stor att ni hört hans pigga rösta guida er genom eftermiddagen. Journalisten och den gamle innebandymålvakten Patrik Åman har varit med några år och njuter varje gång han får ta fram micken på något av loppen. 

– Det unika med blodomloppet är att det är så varierande kvalitet på de som springer. Loppet riktar sig till alla så vi har folk som promenerar runt till de som vill sätta personbästa, berättar han. 

Som speaker går mycket av jobbet till att vägleda besökarna, både vad gäller starttider men också när det kommer till personliga berättelser. 

– Det är ett flertal personer som är med och springer som varit med om någonting där de behövt blod. Jag vill ofta ta chansen att berätta historierna om de här människorna. Blodomloppet handlar inte bara om att springa 5 och 10 kilometer utan det handlar om att vi måste få fler blodgivare. 

“Kommer för alltid finnas med”

En sådan händelse hände kom i somras under Blodomloppet i Västerås när Clara gick upp på scenen. 

– Jag har inte tidigare under mina år som speaker haft uppe ett barn på scenen som haft det stora behovet av blod. Hon är mitt inne i sin behandling av en aggressiv hjärntumör och det blev så påtagligt där hur mycket blod hon behövt för att kunna leva idag. 

Under intervjun med Patrik visade Clara uppe ett snöre där hon fäst en pärla för varje gång hon fått en behandling. 

– Det var ett snöre som aldrig tog slut. Det blev otroligt känslosamt, det kommer för alltid att finnas med så länge jag jobbar med det här. Jag hade jättesvårt att hålla tillbaka mina egna känslor. 

Clara går en kamp som inget barn ska behöva göra. Hon har fått byta ut skolböcker mot läkarbesök, kompisar mot doktorer men hon lever, tack vare att människor tagit tid för att lämna blod. Allt det där kände Patrik när han stod på scenen i Västerås. 

– Jag har under stor del av mitt liv haft stora problem med nålar och sprutor. Det har gjort att jag haft svårt att ta det där steget. Men frågan är om inte Clara i Västerås hjälpte mig att ta det där steget. När säsongen tog slut nu så gick jag och registrerade mig som blodgivare. Hon fick mig att bli blodgivare. 

Gör som Patrik, registrera dig som blodgivare och glöm heller inte bort att springa Blodomloppet på distans. 

Vill ni se vår film om Clara, titta in den här. 

Inlägget “Hon fick mig att bli blodgivare” dök först upp på Blodomloppet 2026.

Det var sommaren 2024 som det startade. Elenor och hennes man hade firat bröllopsdagen och på kvällen stod hon och bäddade rent i sängarna när hon hörde skriket från hennes dotter Bianca.

– “Jag dör, jag dör. Mitt huvud, det exploderar!”. Så jag sprang ned och fick ingen kontakt med henne. Hon började sluddra och kräkas, berättar Elenor. 

Hon åkte direkt in till barnakuten där hon fick hjälp omgående med ett rum. Men där piggnade Bianca på sig. 

– Jag visste att någonting var fel för så här ska det inte vara. Så jag sa nästan till henne att visa att du är dålig. Hon blev så pigg så jag var orolig att de skulle skicka hem oss. 

Proverna togs och sen började väntan. Elenor kröp ihop i sängen med Bianca och somnade bredvid henne. Några timmar senare vaknade de upp av läkare och sjuksköterskor med ett beskedet. 

– De sa att hennes benmärg är sjuk, hennes blod är sjukt, hon behöver läggas in och hon behöver blod nu. 

“Allt blev nattsvart”

Bianca hade drabbats av Leukemi.

– Det blev bara nattsvart, allt blev som en film. De kom med blod snabbt som de värmde upp, hon rullades ned på bår och de röntgade hjärnan och mitt i allt skulle jag ringa min man och berätta också. 

Allt pågick men för Elenor och hennes familj stannade världen upp. Den här sommaren kom inte att handla om glass, bad och solsken, den fylldes istället med åttaårings dödsångest. 

– Ibland var det så illa att det inte gick att nå henne. Hon har fortfarande mycket ångest på nätterna och för mig handlar det då oftast om att bara vara nära och hålla om och bekräfta att hjärtat slår. Innan varje natt när hon ska sova vill hon att jag ska känna på hennes hjärta och hennes panna. Då blir hon lugn och kan somna. 

Tiden som följde efter beskedet var intensiv och under det närmsta året kom det mesta att kretsa kring Bianca och hennes sjukdom. Så pass mycket att det lätt går att glömma bort att det finns fler i familjen. Förutom Bianca, finns även hennes tvillingsyster Bonnie och bröderna Billy och Bobo. 

– Vi har märkt hur de andra barnen behöver mer bekräftelse nu och att de också gärna vill vara i centrum. 

Cancern har dock drabbat familjen drabbat familjen på ännu fler nivåer.

– Vår ekonomi har blivit betydligt sämre eftersom vi båda vabbar. Det är någonting som barnen fått vänja sig med. Som i år, vi kommer inte ha så mycket julklappar för det har vi inte råd med när båda varit hemma. 

“Det var de som räddade Biancas liv”

Under sjukdomen började även Elenor bli aktiv på Instagram. Nu har hon växt och är i skrivande stund uppe i 46 tusen följare. 

– Det var inte meningen att det skulle växa så mycket. Det var när jag kom ut till den där avdelningen såg alla sjuka barn som trots situationen kunde skratta och leka, det var en jättekonsitg känsla. Jag tänkte att jag inte bara kan sitta här utan att jag måste göra någonting. Så jag startade en insamling för barncancerfonden för att få folk att ge blod och det blev starten för instagramen. 

– Om vi bara får en person att ge blod då har vi gjort något. Det var de som gav blod som räddade Biancas liv. 

För Biancas liv har blivit räddat. I skrivande stund, vintern 2025, är Bianca nio år. Efter flera behandlingar och liter av blod har hon sakta börjat ta sig tillbaka in i livet. Hon har till exempel återgå till skolan och i Elenors blick har en försiktig framtidstro börjat smyga sig på. 

– Om allt går som det ska är hon färdigbehandlad i augusti nästa år. Jag ser fram emot den dagen hon får ringa i klockan även om jag alltid kommer att vara rädd för återfall. 

Inlägget “Hon behöver blod nu” dök först upp på Blodomloppet 2026.

Det har gått snart tio år sedan den nu 38- årige Ellen Sepp gjorde sin första dag som sjuksköterska. För vissa kan yrkesvalet vara en slump men för Ellen går det nästan att säga att det ligger i blodet. 

– Vi är en vårdfamilj. Min syster är sjuksköterska, mamma är undersköterska och farmor var sjuksköterska, berättar Ellen. 

Precis som sin syster är hon också sen många år tillbaka blodgivare. 

– Jag vet inte när jag lämnade blod för första gången, det var innan jag blev sjuksköterska och till och med innan jag började läsa till det. Jag har lämnat blod länge. 

Men relationen till blodgivningen slutar inte där. Sedan ett decennium tillbaka har hon arbetat på en kirurgisk sjukvårdsavdelning som sjuksköterska. För ett år sedan blev hon dessutom narkossköterska och kom då ännu närmare den livsavgörande blodgivningen. 

– Bara för ett litet tag sedan var det en patient som tappade 2,9 liter blod. 

Det är i sådana lägen man förstår hur viktigt det är med ett blodlager. 

– När man ser hur mycket det kommer till användning och hur mycket nytta det gör för andra människor då ser man ju vikten av att folk donerar sitt blod.

Hon fortsätter: 

– Det här ju ingen uppoffring egentligen för mig som människa men kan göra väldigt stor skillnad för en patient som behöver mitt blod. 

Springer Blodomloppet

Ellen bor i Borås och som den träningsperson hon är lyckades hon dra ihop ett lag från operationsavdelningen till att springa Blodomloppet i staden. 

– Jag har sprungit loppet här och även två gånger i Göteborg. Det är en fantastiskt stämning under loppet. 

Den 31:a augusti kommer loppet tillbaka till Borås. Gör som Ellen och spring det då. 

Inlägget Sjuksköterskan Ellen har sett hur Blodgivningen hjälper dök först upp på Blodomloppet 2026.

– Vi vet att många vill hjälpa till men upplever att tiden inte räcker till. Det är därför glädjande att företag tar ställning och hjälper till både genom att påminna om blodbussens besök och att ge personalen möjlighet att ge blod på arbetstid, säger Fredrik Boström, medicinskt ansvarig läkare vid Blodcentralen i Stockholms län.

Behov av fler blodgivare

I Sveriges sjukvård behövs en påse blod i minuten, dygnet runt, året om. Blodet används bland annat vid behandling av cancer, vid olyckor, till kroniskt sjuka och vid förlossningar. Eftersom blod bara kan lagras i 6 veckor är det viktigt att ha en jämn ström av blodgivare. En enskild händelse, som en operation där det uppstår omfattande blödning eller en olycka kan påverka blodlagret snabbt.

Om din organisation också uppmuntrar till blodgivning på arbetstid – besök Rädda liv på arbetstid och anmäl er som en av inspiratörerna i kampanjen.

Inlägget Räddar ni liv på arbetstid? dök först upp på Blodomloppet 2026.

Lokala ambassadörer

Blodomloppet Västerås är ett av de Blodomlopp som lyfter fram ambassadörer med koppling till blodgivning. Och i år har man inte mindre än fyra stycken!

Läs berättelserna om Anna, Fredrik och Gunilla. De har alla tre olika erfarenheter och kopplingar till sjukvårdens ständiga behov av blod.

Förutom dessa tre är även Malin Persson lokal ambassadör.

Anna Johansson, Sala – fick blod i samband med förlossning

Anna fick ca 12 liter blod och plasma när hon födde sin dotter för snart 12 år sedan. Förlossningen drog ut på tiden och det blev ett kejsarsnitt. Efter det ville inte livmodern dra ihop sig utan hon blödde mycket.

Det behövdes uppemot tolv liter blod och plasma när det blev en akut operation för att få stopp på blödningarna.

Efter operationen mådde hon bättre och fick vara kvar en vecka innan hon fick åka hem. ”Blodet jag fick och de superduktiga läkarna räddade mitt liv”, berättar hon.

Idag har Anna varit en aktiv blodgivare i 15 år, det vill säga både innan och efter barnets födsel.

Tack Anna för att du delar med dig av din berättelse och att du är blodgivare!

Fredrik Scheele, Västerås – var med om en allvarlig olycka

1997 var Fredrik med om en bilolycka. Han blev transporterad med helikopter till Uppsala, där opererades för stora inre skador; många revben var brutna på flera ställen, en njure opererades bort, både levern och mjälten var skadade, han blev förlamad i vänster sida och fick en hjärnskada.

Under operationen fick Fredrik ta emot omkring 40 liter blod. Han fick ligga kvar på avdelningen i Uppsala en månad för att sedan bli förflyttad till Västerås, där han fick tillbringa ytterligare nästan fem månader.

Fredrik hade tur och mår bra idag. Det märks inte att han har varit med om en bilolycka, förutom de fyra ärren från de ca 70 stygnen han har på kroppen. Idag arbetar han och tränar två till tre gånger i veckan.

Fredrik blev blodgivare för att han ville ge tillbaka till andra. Han är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna (och nöjd med sitt rekord att ha gett en påse blod på 5 minuter och 12 sekunder).

Vi tackar Fredrik för att han vill inspirera fler att bli blodgivare!

Gunilla Henriksson, Västerås – kämpar med en svår blodsjukdom

För lite mer än ett år sedan fick Gunilla stora blåmärken på underarmarna. Hon misstänkte då att det var ytliga proppar, men en läkare konstaterade att så inte var fallet.

När Gunilla skar sig behövde hon söka läkarvård trots att såret inte var så djupt. Det tog lång tid innan det slutade blöda. Det blev början på hennes tuffaste resa, en resa som fortfarande pågår och som familjen inte vet hur lång den blir eller hur utgången blir.

Efter många provtagningar och tester av olika behandlingar fick Gunilla diagnosen svår aplastisk anemi (SAA). Det är en väldigt ovanlig och allvarlig blodsjukdom (som i Sverige drabbar ca 2,3 personer per miljon invånare och år).

Sjukdomen gör att benmärgen inte längre producerar de celler som finns i blodet; röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. På grund av blodbristen behöver Gunilla fylla på med blod 1-2 gånger i veckan, ibland fler. Vid dessa tillfällen får hon även transfusioner med blodplättar (trombocyter).

Att Gunilla har väldigt lågt antal vita blodkroppar innebär att hon knappt har något immunförsvar. En förkylning kan vara förödande för henne och göra att hon måste ligga på sjukhus en längre tid. Det är till och med så att bakterierna som finns på hennes egen hud kan göra henne sjuk.

”Mamma som normalt är en väldig kärleksfull person och som älskar de sociala livet. Hon som alltid kramas när hon träffar folk måste nu vara försiktig med vilka hon träffar och vara restriktiv med kramar”, berättar familjen.

SAA är tålamodets sjukdom och mestadels beskriver de känslan som ”1 steg fram och 2 tillbaka”. Familjen hoppas att Gunilla ska bli frisk från de bakterier hon drabbats av i blodet så att hon kan samla kraft och energi för att eventuellt få påbörja en benmärgstransplantation.

Utan alla fantastiska blodgivare skulle vår mamma inte leva idag, hon hade högst klarat några veckor. I våra ögon är ni hjältarna som håller mamma vid liv.

”Från djupet av våra hjärtan, Tack för att just Du väljer att donera blod”, avslutar familjen Henriksson.

Tack Gunilla och familjen Henriksson för att ni delar med er och för att ni sprider vikten av att ge blod!

Vill du bli blodgivare?

Läs mer om blodgivning på GeBlod.nu (eller prata med blodcentralens representanter på ditt Blodomlopp för att få veta mer om hur Du kan hjälpa till).

Två hjältar. En som ger, en som kämpar med det hon fått.

https://www.facebook.com/geblod/videos/607394009781631/?__xts__[0]=68.ARCJnaqPB1bgYM_lraETR-uYyYER-GqpotopRJZdII8x1PgJmmY_kxJFwfAuWErE7aQ_xUOfzWvxDWEjuGL1UoTkzXafk-4yvUTKqxhSzFGqwhNEM_ul2vre48UEnx_RAtvtVKtSSrRI2ByzSPxxUmGJCLWdMr446VH00V_xqXZwsSf70RMw8iLcFi5LZaBo21RfbATeY81nUO_EQfyO6oljfg6hA3b15CMpVl2DZmKBlIZElk0jXRYW0dMw4xxug8iXMS8ndE-Jj-XfG_-2iI5rne8obfQ2-cDTWgVI9lYhhl8E5zqg4C27ag75NPO6Ir9bcuqCe7wy8eYv5_k26h0vD_tJ3xxiBxKW_A&__tn__=-R

Inlägget Tre berättelser som berör – bli blodgivare, det är viktigt på riktigt! dök först upp på Blodomloppet 2026.

Den immunbristsjukdom Petter lider av kallas förkortat för XLA (X-kromosombunden agammaglobulinemi, också kallad Brutons sjukdom) och innebär en näst intill total avsaknad av immunglobuliner och kroppen producerar inga egna antikroppar. Detta gör att kroppen har svårt att stå emot attacker från bakteriella infektioner och kroppen behöver därför ett kontinuerligt tillskott av gammaglobulinet.

Brutons sjukdom

Sjukdomen drabbar enbart pojkar på grund av ett fel i X-kromosomen och orsakar ofta envisa bakteriella infektioner under de första åren i livet. I Petters fall tog det sig till en början i uttryck i envisa öroninflammationer. Mamma Jennie berättar hur ingen anade något onormalt då hennes graviditet med Petter var fullgången och normal.

Inte förrän Petter drabbades av Scharlakansfeber vid två års ålder började läkarna ana att något inte stod rätt till. Det dröjde ytterligare 9 månader tills man vid en blodprovstagning upptäckte att Petter fötts med Brutons sjukdom. Detta förlopp är inget ovanligt och Jennie som även är engagerad i riksorganisationen PIO (primär immunbrist organisationen) berättar att det är många människor som får vänta länge för att få sin diagnos eller som förblir odiagnostiserade.

Sprider kunskap om immunbristsjukdomar 

Det finns idag mellan 25-30 personer som lider av Brutons sjukdom och ytterligare 3 000 personer som lider av en annan form av immunbristsjukdomar. Jennie berättar att man uppskattar hur ytterligare 2 000 personer i Sverige är odiagnostiserade och därför förblir obehandlade, i vissa fall kostar det barn livet i tidig ålder.

Ett av PIO:s uppdrag är att hjälpa sina medlemmar genom att sprida kunskap om immunbristsjukdomar till allmänheten, politiker och även läkarna då det behöver ske en kunskapsökning inom sjukvården menar Jennie. Immunbristsjukdomar är ännu ett relativt outforskat område och det behövs mer resurser för att inte minst utveckla medicinen som utvinns av just plasma. Jennie kan även vittna om att det på grund av denna kunskapslucka även saknats stöd för henne som förälder under processen.

Som en följd av Petters tillstånd fick Jennie säga upp sig som förskolelärare på grund av den stora infektionsrisken. Hon berättar även hur hon läst igenom otaligt många pappersluntor om immunbristsjukdomar och det kan för en utomstående verka som att Jennie snarare arbetar som specialist som än något annat.

Beroende av plasmagivare

För Petter själv kommer sjukdomen innebära en rad olika saker. Tillståndet är kroniskt och kommer därför att finnas med honom hela livet, vilket kommer innebära en konstant risk för att drabbas av bakteriella infektioner och därmed kräva extra noggrannhet kring vilka miljöer man befinner sig i. Men tack vare alla plasmagivare får Petter den mängd medicin han behöver, som han dessutom idag kan ta själv i hemmamiljön.

Behovet av plasma är stort och den medicin som kan utvinnas av produkten har en livsgörande betydelse.

Tack alla givare, ni gör skillnad!

Läs mer om blodgivning här hos GeBlod.

Inlägget Plasmagivare hjälper nioårige Petter Sefton dök först upp på Blodomloppet 2026.

Varje år sätter Internationella blodgivardagen fokus på ett tema för att lyfta behovet av blodgivning runt om i världen. Årets tema har uppmaningen ”Safe blood for all” och årets värdland är Rwanda.

Dagen firas till ära av professor Karl Landsteiner som upptäckte blodgruppssystemet år 1900 och som 1930 fick Nobelpriset för sin upptäckt. Den 14 juni är Landsteiners födelsedag. 

En blodpåse i minuten, dygnet runt, året om

I svensk sjukvård behövs i snitt en blodpåse i minuten, dygnet runt, året om. Men blodgivandet går ner och fler blodgivare behövs. Blodverksamheterna i Sverige hoppas att Internationella blodgivardagen ska inspirera fler människor att vilja hjälpa till genom att bli blodgivare och ge blod.

Klicka här för att läsa mer om årets kampanj på GeBlods hemsida, där du även hittar mer information om hur du blir blodgivare.

Inlägget 14 juni Internationella blodgivardagen, en dag som tillägnas alla blodgivarhjältar dök först upp på Blodomloppet 2026.

Årets tema för Internationella blodgivardagen är ”What can you do?”. Fokus är blodbe­hov vid oförutsedda kriser och människors vilja att hjälpa till när katastrofer inträffar.

– Att ge blod är ett konkret sätt att hjälpa sina medmänniskor. Det behövs förstås vid kriser och katastrofer men även i den vardagliga sjukvården, till cancerbehandlingar, svåra förlossningar, operationer och till för tidigt födda barn, berättar Ulrika Ljung, ordförande Blodkommunikation Sverige, för Geblod.nu.

Hon fortsätter:

– Genom att ge blod ger du en annan människa chansen att må bättre och i många fall är det skillnaden mellan liv och död.

Rekryterar blodgivare sedan 1993

Blodomloppet grundades i syfte att uppmärksamma vikten av blodgivning och det är loppens drivkraft än idag. I fjol rekryterades 2 328 nya blodgivare i anslutning till motionsloppen och en sjättedel av alla vuxna deltagare var blodgivare sedan tidigare.

1993 sade grundarna:

Framtidens blodgivare finns bland motionärer. Vi startar ett lopp och kallar det Blodomloppet.

Tack till dig som deltagare för att du är med och sprider den här livsviktiga frågan!

Bli blodgivare

Läs mer om vikten av blodgivning och hur du själv kan bli givare på geblod.nu.

Inlägget 14 juni är Internationella blodgivardagen dök först upp på Blodomloppet 2026.