– Jag kom in i Blodomloppet genom mitt arbete som kommunikatör för GeBlod. När jag väl stod där, omsluten av människor som rörde sig tillsammans för en god sak, då förstod jag att det här var en kraft att räkna med. Ett lopp, ja, men också en manifestation av omtanke och vilja att hjälpa andra, säger hon.

En idé som blev en folkrörelse

Blodomloppet har i dag vuxit till Sveriges största motionslopp men resan började i liten skala. År 1993 var det faktiskt Ulrika Ljungs föregångare på GeBlod i Göteborg som formulerade en idé som skulle prägla loppets framtid: ”Framtidens blodgivare finns bland motionärer. Vi startar ett lopp och kallar det Blodomloppet.”

Det hela startade med två lopp och femtonhundra deltagare, ett i Göteborg och ett i Stockholm. Visionen var tydlig redan från början: att uppmärksamma behovet av blodgivning och samtidigt främja folkhälsan. Under tre decennier har arrangemanget vuxit till 25 lopp på 24 orter, med över 100 000 deltagare per år.

– Det är fascinerande att tänka på hur en så enkel idé, att kombinera rörelse med samhällsnytta kunde växa till något så här kraftfullt, säger Ulrika.

Stadigt växande och alltmer relevant

Den utveckling Blodomloppet haft under sina dryga 30 år beskriver Ulrika som både imponerande och rörande.

– Det har blivit mer professionellt, större i volym och rödare i och med tröjan man får innan loppet. Och fler kan delta. Men det som gör mig stolt är att Blodomloppet fortfarande känns nära, festligt och medmänskligt. Vi har inte tappat hjärtat på vägen.

Det goda syftet uppskattas av deltagarna och faktum är att det är en av de främsta anledningarna till att människor anmäler sig och många gör det i lag med kollegor eller vänner. Dessutom lockar loppet nya blodgivare varje år. Över åren har tusentals personer valt att bli blodgivare i samband med Blodomloppet.

En viktig pusselbit för blodförsörjningen

Rekryteringen av nya blodgivare är helt avgörande, eftersom tusentals blodgivare slutar att ge blod varje år. Det behövs ständigt personer som är villiga att ge av sig själva för att andra ska få en chans. Blodomloppet gör syftet synligt och begripligt på ett sätt som få andra motionslopp kan.

– Det är det vackraste med Blodomloppet. Det spelar ingen roll om du går, joggar eller springer. Alla är där av samma anledning. Och tillsammans gör vi något som faktiskt betyder något, menar Ulrika. Att vi applåderar alla blodgivare som deltar i loppet inför varje start är också vackert.

Inlägget En rörelse större än ett lopp dök först upp på Blodomloppet 2026.

Det började i Harplinge, en och en halv mil nordväst om Halmstad. Där växte Micke Syd, eller Michael Andersson som han heter, upp. I tonåren gick han med i ett band med sina vänner och några år senare slog de igenom som Gyllene Tider.

– Vi fick vara med i ett program som hette Måndagsbörsen och spelade upp vår första singel som heter “Flickorna på TV2”  vars refrängtext då uppfattades som lätt snuskig. Efter det slog vi igenom på en natt, berättar han.

Dagen efter programmet var hysterin kring bandet från Halmstad ett faktum.

– Det var som ”Beatles”. Det började stå tjejer  utanför inspelningsstudion, folk stod utanför våra hem, snodde tvätt, skrev brev och rymde hemifrån. Nu, skulle jag velat gjort en tidsresa tillbaka och stå och titta och lyssna. Osynlig i ett hörn. Det var en väldigt speciell tid.

De kommande fyra åren turnerade de runt i Sverige och resten av Norden ,men 1985 upplöstes bandet.

– När det tog slut var skitjobbigt, det känns som att du inte är någonting längre. Popidol ena dagen, före detta popidol nästa. Jag var 24 år, i den åldern håller man fortfarande på att upptäcka sig själv. Jag hade levt i en värld där alla skrek på en, allting var toppen och jag fick göra det jag älskade. Då är det någon som säger ”Nej, jag vill inte göra det längre” och så är det bara borta.

“Var skitjobbigt”

Så Micke flyttade hem till sina föräldrar och började köra lastbil, samma yrke som han hade innan de slog igenom.

Åren gick,Micke jobbade som frilansmusiker ,Gyllene Tider gjorde en första comeback och Micke fick barn. Allt hade kunnat vara frid och fröjd, men så fungerar ju inte livet.

– När min äldsta son, Dennis, var ett år blev han helt plötsligt jättesjuk och vi visste inte vad det var.

Det visade sig att han hade en medfödd missbildning på en urinledare som gjorde att han fick en “reflux”. Alltså att urinet kissas inte ut utan ,delar av delar av urinet rinner tillbaka till njurarna.

– När han var mellan ett till fem var vi på sjukhuset hur mycket som mest. Han opererades många gånger och fick ta massor av blodprov, och det var väldigt jobbigt för honom, liten som han var.

Dennis rädsla för nålar gjorde det extra tufft för honom att ta blodprover och i ett försök att hjälpa honom  fick Micke en idé, han skulle gå och ge blod.

– Jag tänkte att om han får gå med mig och lämna blod så kan vi embla mig (betyder att man lägger en bedövningssalva på huden så att sticket inte känns) så får han gå och säga till mig att “Pappa det är ingen fara. Det är bara ett litet stick”.

Donerar för hundrade gången

Det var också exakt det Micke gjorde och idag har det gått snart 35 år sedan första donationen. Om vecka kommer han att ge blod för hundrade gången.

– Det är ett enkelt sätt att göra skillnad för andra människor.

För sonen Dennis har det också gått bra.

– Han mår så bra han kan, han har fått en njure av sin mamma och idag bor han med sin fru och sin hund, avslutar Micke.

Den elfte maj startar Blodomloppet och den första september kommer vi till Halmstad. Anmäl dig till årets viktigaste lopp här.

Inlägget Micke Syd har snart givit blod 100 gånger dök först upp på Blodomloppet 2026.

Rekordet är nu tolv år gammalt och ligger på 113 496 deltagare. Även om det inte blev slagit i år kan att intresset för att springa Blodomloppet är stort.

– Det är kul att så många vill springa årets viktigaste lopp, säger Tomas Hoszek, ordförande i Blodomloppet. 

Högst deltagande har det varit i Stockholm där över 20 000 löpare sprang på de två dagarna. Efter det följer Linköping med över 11 000 och Uppsala med dryga 10 000. 

Blodomloppet är dock så mycket mer än bara ett lopp. Loppet har arrangerats sedan 1993 och syftet är enkelt, främja blodgivningen. I snitt behövs det en blodpåse per minut, dygnet runt i Sverige och eftersom blod inte kan framställas på konstgjord väg är vården ständigt beroende av frivilliga blodgivare. Därför finns Blodomloppet. 

– En blodpåse kan vara skillnaden mellan liv och död för vissa. Om vi kan bidra till att fler får leva så har vi gjort det bra, avslutar Tomas Hoszek. 

Inlägget Näst största Blodomloppet någonsin dök först upp på Blodomloppet 2026.

Det har nu gått fem år sedan André Myhrers skidor åkte upp på hyllan. Med OS- guld, VM- medaljer, vinst i slalomcupen och åtta världscupsegrar har han en meritlista som få svenska alpin skidåkare kan matcha. Men när avslutningen kom betydde meriter inte längre någonting. För er som minns så var vår/vintern för fem år sedan en stökig tid. Ett virus hade precis hittats i Kina och pandemins startskott hade gått. 

– Vi var i Japan precis när vi började höra om något skepp som låg utanför Kina och man började fundera på vad det egentligen var. Tävlingen vi skulle köra där ställdes sedan in på grund av vinden. När vi kom hem började vi ladda för de sista tävlingarna, som dessutom skulle bli mina sista. Men då tog pandemin fart och vi fick besked om att även de tävlingarna inte skulle bli av, berättar André.

Istället för att tackas av i skidbacken och fira med publiken blev Myhrers avslut något annat. 

– Jag satt i rummet där jag sitter nu och fick meddelandet: det blir inget mer. 

När man ägnat sitt liv och någonting, haft skygglapparna på och bara titta upp när man behövt är avslutet sällan oviktigt. 

– Om jag ser det ur ett själviskt perspektiv hade jag velat sluta på ett annat sätt. Men med tanke på vad som hände i världen blev mitt avslut rätt litet. 

Satt still 

Redan det sista året hade han känt att träningsmotivationen var på väg att sina. Det var inte längre lika kul att gå till gymmet. 

– Sista säsongen gjorde jag mer på vilja. När det inte längre var roligt att lägga ner all tid och energi tog det mycket ur mig att ens gå till gymmet. 

Så när säsongen avslutades och karriären likaså var det som att proppen drogs ur. Drömmarna var uppfyllda och varför ska man då träna? 

– Jag satt där i soffan och hade inte längre något mål jag skulle till. Jag gick från allt till inget. Det blev väldigt passivt och jag såg ingen glädje i träningen längre. Jag kände bara “Vad ska jag dit och göra, jag har ju inget mål”. Det blev lite tomt. 

Han fortsätter: 

– Det var tufft, även om det också kändes skönt att slippa pressen. Men med tiden insåg jag att jag hade investerat så mycket i träningen att jag nästan levde på gamla meriter. Till slut gick det inte längre – kroppen började säga ifrån. Det som tog mest på mig var känslan av att inte vara i form. 

Han hade börjat bli inspirerad av en släkting som sprang långlopp och med det i bakhuvudet stod han på Blodomloppet i Hudiksvall- som funktionär. 

– Där kände jag direkt att jag stod på fel sida av stängslet. Jag skulle inte stå här och dela ut vatten, jag skulle ju springa själv förstås. Att se tusentals löpare komma i mål, ta ett glas vatten och se hur glada de var, samtidigt som jag hade min släkting fick något att tändas inom mig. 

Och så blev det. André satte på sig löparskorna och började springa. En dag blev till två som blev tre och sedan fortsatte det upp till 366 dagar i streck.

– Det var inga jättelånga sträckor. Målet var inte att jag skulle springa ett maraton utan jag var bara trött på känslan av att vara ur form. Bara att få den här lilla dagliga dosen gjorde också så mycket för mitt mående. 

Att det just blev 366 dagar är ingen slump 

– Jag tänkte att jag springer ett helt skottår. Sen hade jag också lite problem med knäna. Hade det inte varit för det så hade det nog blivit längre, mot slutet var det mest tjurighet som fick ut mig. 

Mästarnas mästare

Idag har det gått några år sedan André tog upp löpningen igen. Förutom träning går dagarna åt till att det gymmet han driver tillsammans med sin fru. 

– Jag har också lite åtagande med gamla kontakter från skidåkningen och sen har jag gjort lite TV. Just nu skjuter det lite brett även om det sista året har varit mycket fokus på att få igång vårt gym i Hudiksvall. 

Om några månader drar även Mästarnas Mästare igång. Där kommer André, som vann tävlingen 2021, att tävla tillsammans med Anja Pärson. 

– Det var skitkul att tävla igen. Det är vi i alpint mot simning, hockey, längdskidåkning och friidrott. Vi var ett bra gäng. Man fick uppleva lite samma kick som när man tävlade på elitnivå igen. 

Efter nyår startar mästarnas mästare med André, fram tills dess se till att springa Blodomloppet på distans.

Inlägget Myhrers vändning kom efter Blodomloppet dök först upp på Blodomloppet 2026.

Om ni någon gång sprungit Blodomloppet är chansen stor att ni hört hans pigga rösta guida er genom eftermiddagen. Journalisten och den gamle innebandymålvakten Patrik Åman har varit med några år och njuter varje gång han får ta fram micken på något av loppen. 

– Det unika med blodomloppet är att det är så varierande kvalitet på de som springer. Loppet riktar sig till alla så vi har folk som promenerar runt till de som vill sätta personbästa, berättar han. 

Som speaker går mycket av jobbet till att vägleda besökarna, både vad gäller starttider men också när det kommer till personliga berättelser. 

– Det är ett flertal personer som är med och springer som varit med om någonting där de behövt blod. Jag vill ofta ta chansen att berätta historierna om de här människorna. Blodomloppet handlar inte bara om att springa 5 och 10 kilometer utan det handlar om att vi måste få fler blodgivare. 

“Kommer för alltid finnas med”

En sådan händelse hände kom i somras under Blodomloppet i Västerås när Clara gick upp på scenen. 

– Jag har inte tidigare under mina år som speaker haft uppe ett barn på scenen som haft det stora behovet av blod. Hon är mitt inne i sin behandling av en aggressiv hjärntumör och det blev så påtagligt där hur mycket blod hon behövt för att kunna leva idag. 

Under intervjun med Patrik visade Clara uppe ett snöre där hon fäst en pärla för varje gång hon fått en behandling. 

– Det var ett snöre som aldrig tog slut. Det blev otroligt känslosamt, det kommer för alltid att finnas med så länge jag jobbar med det här. Jag hade jättesvårt att hålla tillbaka mina egna känslor. 

Clara går en kamp som inget barn ska behöva göra. Hon har fått byta ut skolböcker mot läkarbesök, kompisar mot doktorer men hon lever, tack vare att människor tagit tid för att lämna blod. Allt det där kände Patrik när han stod på scenen i Västerås. 

– Jag har under stor del av mitt liv haft stora problem med nålar och sprutor. Det har gjort att jag haft svårt att ta det där steget. Men frågan är om inte Clara i Västerås hjälpte mig att ta det där steget. När säsongen tog slut nu så gick jag och registrerade mig som blodgivare. Hon fick mig att bli blodgivare. 

Gör som Patrik, registrera dig som blodgivare och glöm heller inte bort att springa Blodomloppet på distans. 

Vill ni se vår film om Clara, titta in den här. 

Inlägget “Hon fick mig att bli blodgivare” dök först upp på Blodomloppet 2026.