Historien börjar på en blodcentral i Sverige. Samuel hade varit blodgivare i några år och gick regelbundet för att donera blod. Under en period började han dock känna sig allt tröttare och hängig. Samtidigt såg en läkare att hans blodvärden successivt försämrades.

Samuel hade precis fyllt 30 och livet i den åldern har liksom inte alltid tid att stanna upp. Så att söka vård väntar han med.

– Till slut blev jag uppringd av en läkare som hade gått igenom mina provsvar. Han såg att det fanns avvikelser och rekommenderade mig att söka vård, berättar han.

Så han följer läkarens besked och tar sig till vårdcentralen och där får han beskedet ingen människa vill ha. 

– De diagnostiserade mig med Hodgkins lymfom.

Året var 2014 och Samuel fick veta att han hade en form av lymfkörtelcancer.

– Det var en väldigt dålig tidpunkt att få ett sådant besked. Jag var 30 år, hade precis pluggat klart, höll på att flytta och skulle börja ett nytt jobb. Dessutom hade jag precis blivit pappa för första gången.

”Jag missade småbarnsåren”

Vissa skulle prata om det här med någon form av undergångskänsla i rösten. En tidpunkt då man ser hur allt bra i livet plötsligt rycks ifrån en- men det gör inte Samuel. Istället har han ett radiolugn i rösten när han berättar om sitt första cancerbesked. 

– Det var tungt, men jag minns inte så mycket av den perioden. Jag har gått tillbaka och läst i mina journaler och där står det att jag ändå var positiv. Det var en intensiv behandling som jag behövde ta mig igenom.

Och han tog sig igenom den. Livet började flyta på igen och paret väntade sitt andra barn, då slog det till. Cancern var tillbaka. 

– Det jobbiga är att jag missade båda småbarnsåren med mina barn.

Om den första diagnosen hade vuxit fram genom flera varningssignaler kom återfallet som en chock. Återigen följde sjukhusbesök, behandlingar och blodtransfusioner.

– Jag minns inte riktigt när det vände, men det tog tid. Framför allt tog det tid att komma över det jag brukar kalla för ”cancerbaksmällan”.

”Blodet har varit livsviktigt för mig”

Tack vare att människor tagit tid ur sina kalendrar och begett sig till Blodcentraler runt om i Sverige och donerat kunde Samuels behandling snabbas på. Han kunde bli friskförklarad och idag njuter han av livet som förälder till två barn. 

– Jag vill säga tack först och främst. Blodet har givit mig livsviktig nytta, avslutar han.

Inlägget ”Vill säga tack” dök först upp på Blodomloppet 2026.

Med en specialdekorerad motorcykel vill han få fler att stanna upp och bli blodgivare.

– Jag har varit givare sedan lumpen, när jag var 20. Det började med blod, sen plasma, och nu blod igen, säger han.

Men för Affe stannar engagemanget inte vid den egna insatsen.

Under flera år samlade han andra MC-förare för att ge blod tillsammans.

– På den tiden fanns ett forum som hette sporthoj.com. Där brukade jag skriva: “Om två veckor ses vi och lämnar blod”. Vi blev mellan fem och femton personer varje gång.

Det var innan sociala medier tog över och forumet var en samlingsplats för motorcykelintresserade från hela Sverige.

En hoj med ett budskap

Intresset för motorcyklar har funnits sedan moppeåldern. I dag har han tagit det ett steg längre.

Hans nuvarande MC är dekorerad med både Geblods och Blodomloppets loggor – ett rullande budskap på vägarna.

– Jag vet inte vart engagemanget kommer ifrån. Jag vill göra någonting bra och det här är så enkelt. Det går direkt till de som behöver, berättar han och fortsätter: 

Han hoppas att hojen ska väcka nyfikenhet i trafiken – och i bästa fall få fler att ta steget och ge blod.

– Min MC jag har nu kör jag mycket i trafik och kanske kan jag på det här sättet få fler att få upp ögonen för blodgivningen och börja lämna blod.

Självklart finns han på plats även i år när Blodomloppet arrangeras. I Uppsala står han på startlinjen tillsammans med sina kollegor.

Kanske tar han sig dit på sin MC – med ett av Sveriges viktigaste budskap på vägarna.

Inlägget Han kör MC för att rädda liv dök först upp på Blodomloppet 2026.

– Alla kan springa, säger Elin Andersson Paulsson från Örebro Run Club.

En viktig del av gruppens idé är att sänka tröskeln till träning. Löpgruppen beskriver sig som ett kravlöst community för kvinnor i alla åldrar i Örebro.

– Vi vill visa att man inte behöver se sig själv som en ”löpare” för att vara med. Oavsett om du har sprungit i många år eller aldrig tidigare tagit ett löpsteg är du varmt välkommen, säger hon.

Utvecklingen har gått snabbt. I dag har gruppen över 2 000 medlemmar och deltagandet är helt gratis.

– Hos oss ligger fokus inte på hur fort eller hur långt man springer, utan på rörelseglädje och gemenskap.

På sociala medier engagerar sig gruppen även i flera samhällsfrågor. Tidigare har de bland annat uppmärksammat mäns våld mot kvinnor och vikten av trygga miljöer för tjejer och kvinnor inom träning.

Nu vill de också lyfta vikten av blodgivning genom att delta i Blodomloppet

– Vi tycker om att delta i lopp som uppmärksammar viktiga frågor och att springa för en god sak. Blodomloppet kombinerar rörelse med ett viktigt budskap, och det känns meningsfullt att få vara en del av det, säger Elin Andersson Paulsson.

Inlägget De springer för gemenskap – och blodgivningen dök först upp på Blodomloppet 2026.

Det var när Patrik satt hemma och klurade på hur han skulle komma igång igen med Linkedin som tanken slog honom. 

– Men fasen jag tränar ju i vanliga fall, springer ju två- tre gånger i veckan och här finns ju ett budskap jag kan hänga upp det på, berättar han. 

Några veckor från det att årets Blodomloppsturnée startade kläckte han tanken: Han ska springa varje gång det är lopp och försöka sprida budskapet om blodgivning på det sättet. 

Så när Blodomloppet startade i Uddevalla så snörade Patrik på sig skorna i Stockholm och sprang 5 km. Samma sak skedde dagen efter när startskottet gick i Lidköping och sen i Malmö, Kristianstad, Karlskrona och Linköping. 

– Efter varje lopp lägger jag upp det på Strava och Linkedin och så skriver jag var loppet går någonstans, en faktaruta om blodgivning och så en liten uppmaning om att fler ska donera. 

28 år som donator

Om han är en nybörjare när det kommer till att springa varje blodomlopp är han något annat när det gäller blodgivning. I snart 30 år har Patrik gått och givit blod. 

– Jag började när jag var 18 år tillsammans med min mamma. 

Det var inte på grund av att något dramatiskt skedde i hans närhet utan för viljan att göra någonting bra. 

– Jag tyckte att det var en bra grej att göra och sen har jag hållit i det. Man vill ju alltid vara med och hjälpa till på något sätt och det här är en så liten handling. Det tar 30-40 minuter och det kan göra att flera personer kan leva. 

Nu har han tagit ytterligare ett steg och försöker få fler personer att donera genom att springa varje gång det är ett blodomlopp. 

Är ni sugna på att hänga med Patrik på hans löprundor? Kontakta honom på Strava eller Linkedin. @Patrikjohnsson

Inlägget Patrik springer varje gång det är ett Blodomlopp dök först upp på Blodomloppet 2026.

– Jag är frisk och kan ge blod, säger Louise. Då känns det också självklart att göra det. Vet att jag skulle vara så oerhört tacksam om jag hamnade i en situation där jag behöver blod. 

Att hennes arbetsgivare Länsförsäkringar Östgöta stödjer GeBlods initiativ ”Rädda liv på arbetstid” och uppmuntrar medarbetare att ge blod på arbetstid, bidrar också. Det gör beslutet enklare – och möjligheten mer tillgänglig.

– Det är en fantastisk möjlighet att få göra något så viktigt som att rädda liv, säger hon. Jag vet att jag får gå på arbetstid, men jag brukar ändå boka in tiden efter jobbet, så att jag verkligen tar vara på stunden. Det blir en paus där jag gör något betydelsefullt.

Enkel handling som räddar liv

Vid första blodgivningen för sex år sedan var hon lite nervös. Men upplevelsen blev inte som hon föreställt sig. Idag är blodgivningen en del av hennes vardag och något hon gärna pratar om.

– Personalen är så trygg och professionell. De tar så väl hand om oss givare, förklarar och får oss att slappna av. 

Gemenskap och engagemang

Blodgivningen har också smittat av sig på arbetsplatsen. Fler kollegor har blivit nyfikna och engagerade. 

– När någon bokar tid för blodgivning, blir fler medarbetare inspirerade att göra detsamma. Det sprider sig och känns i kroppen att det vi gör spelar roll. 

Engagemanget märks även utanför blodgivningsstolen. Louise och hennes kollegor ska också delta i Blodomloppet.

– Vi springer för det viktiga syftet, men också för hälsan och gemenskapen. Det blir ytterligare ett sätt att bidra.

Och kanske är det just där förändringen börjar – i viljan att göra verklig skillnad och rädda liv.

Vill du och din arbetsplats göra som Louise och rädda liv?
Det går åt en påse blod i minuten, dygnet runt, året om – varje blodgivare gör enorm skillnad!

Bli blodgivare
Rädda liv på arbetstid

Inlägget Louise övervann sin rädsla – idag räddar hon liv dök först upp på Blodomloppet 2026.

Blodomloppet kombinerar rörelseglädje, gemenskap och samhällsnytta. Varje år deltar tusentals människor runt om i Sverige för att sprida kunskap om behovet av blodgivare.

Keivan Honchagi, mer känd som Keivan Springba på TikTok och Instagram, är influenser och träningsprofil. Tillsammans med olympiern och tidigare svenska rekordhållaren Midde Hamrin engagerar han sig nu för att få fler göteborgare att snöra på sig löparskorna inför årets lopp.

– Vi är väldigt glada över att Keivan Springba och Midde Hamrin vill engagera sig i Blodomloppet. Lokala förebilder spelar en viktig roll för att nå ut brett och inspirera fler att delta och bli blodgivare, säger Magnus Wennerbeck från arrangörsklubben Örgryte IS.

Vill inspirera fler göteborgare

Genom sitt deltagande vill profilerna bidra till att fler upptäcker hur enkelt det är att göra skillnad – både genom att röra på sig och genom att ge blod.

– Blodomloppet är ett fantastiskt initiativ som förenar hälsa och samhällsnytta. Vi hoppas kunna inspirera fler att delta och samtidigt uppmärksamma behovet av blodgivning, säger Keivan Springba.

– Det känns viktigt att engagera sig i något som bokstavligen räddar liv. Kan vi få fler att delta eller ta steget att bli blodgivare har vi lyckats, säger Midde Hamrin.

En folkfest för en livsviktig fråga

Blodomloppet i Göteborg är en årlig folkfest där företag, organisationer, kompisgäng och familjer springer eller promenerar tillsammans för att sprida kunskap om blodgivningens betydelse. Arrangörerna hoppas att årets lopp ska locka ännu fler deltagare och bidra till att stärka blodförsörjningen i regionen.

Inlägget Göteborgsprofiler engagerar sig i Blodomloppet dök först upp på Blodomloppet 2026.

Idag är hennes arbetsgivare, Ving, med och bidrar till att fler kan få stöd i liknande situationer genom samarbetet med Blodomloppet.

Den första april 2024. En liten tid innan hade Maria Granström varit på mammografi och efter det hade hon blivit tillbakakallad för nya prover. Visserligen gav det en liten oro, men cancer? Nej, det är det väl ändå inte. 

När hon åker till Karolinska institutet för att få svar på proverna gör hon det ensam. I hennes huvud ska hon åka hem på eftermiddagen. Kanske att de ber henne äta lite extra vitaminer. 

– Jag åkte dit i godan ro och när jag satt där blev jag till slut tvungen att fråga läkaren varför är jag här? Jag vet att hon svarade “ja, men du har ju cancer”, berättar hon. 

Med meningen vänds livet, för en stund upp och ned, ridån går ned. Tårarna kom och tankarna snurrade. En tanke fastnade direkt.

– Hur ska jag berätta det här för min bror? Han och jag är väldigt tighta och vi är ensamma kvar i familjen. Vår mamma gick för övrigt bort i malignt melanom. 

Hon samlar sig i några dagar. Pratar ihop sig med sin sambo och ringer sen sin bror. 

– Han blir först helt tyst när jag säger det. Sen samlar han sig och han bryter inte ihop, vilket jag tyckte var väldigt skönt där och då. Innan vi lägger på så säger vi “Vi tar oss igenom det här”. 

Tacksam över blodgivningen

Snart började den tuffa behandlingen med cellgifter. Under den tiden blev blodtransfusioner avgörande.

– Behandlingen bryter ner din kropp. Hade det inte varit för att människor donerat blod så hade jag behövt pausa den och låta kroppen återhämta sig innan jag kunde fortsätta. Det är ingenting man vill när man är mitt i det, då vill du köra på och bli av med sjukdomen. 

Tack vare människor som donerat blod behövde behandlingen aldrig avbrytas, utan behandlingsplanen med cytostatika varannan vecka kunde rulla på

Idag mår Maria bra och går på regelbundna kontroller.

– Jag hade gärna givit blod om jag bara kunde men nu får jag ju inte det eftersom jag varit sjuk.

Gör så att det kan bli fler Blodgivare

Blodomloppet finns för att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen. Genom loppet vill man inspirera fler att bli blodgivare och hjälpa till att rädda liv.

Marias arbetsgivare Ving är en av samarbetspartnerna som är med och gör Blodomloppet möjligt.

– Av alla evenemang vi är med och stöttar känns det här som ett av de viktigaste. Det sätter ljuset på hur avgörande blodgivning är och gör det till något man kan samlas kring och göra tillsammans.

Inlägget “Hur ska jag berätta för min bror” dök först upp på Blodomloppet 2026.

Egentligen är åldersgränsen för att få ge blod 18 men efter att hans mamma under två års tid tjatat på honom fick han nog.

– Jag hade alltid kommit på dåliga ursäkter, sen har jag alltid hållit på med mycket fysisk träning så det var svårt att få in. Men sen hade jag två dagar ledigt och då passade jag på. Första gången blev på min 20- årsdag, berättar Kalle.

När han pratar om fysisk aktivitet är det hockey han menar, men inte som spelare. Trots att han idag inte är många månader mer än 20 dömer han i Hockeyettan- Sveriges tredje högsta serie.

– Det kräver en naturlig pondus för att kunna stå på sig själv. Man kan få grymt mycket klagomål från spelarna så det gäller att stå på sig själv och bygga relationer med spelarna.

Det är inte bara i hockeyvärlden han får räknas som ung. Enligt https://geblod.nu/nyheter/fler-unga-blodgivare-behovs-2/ statistik från GeBlod är 93% av blodgivarna 25 år och äldre. Något som Kalle vill ändra på framöver.

– Mina kompisar tycker att det är en bra sak jag gör. Jag har lyckats få någon av dem att testa sig för att se om han kan ge framöver.

Utöver att vara hockeydomare arbetar han på Mildef som installationstekniker. Där tog han initiativ till att kontakta Blodbussen inom satsningen Rädda liv på arbetstid, vilket ledde till att två personer från Blodcentralen besökte arbetsplatsen och berättade om blodgivning – ett initiativ som togs emot väldigt positivt på företaget.

Besöket resulterade i att flera medarbetare började ge blod, och engagemanget har fortsatt växa. I år är dessutom ett tjugotal kollegor anmälda till att springa Blodomloppet tillsammans.

Inlägget Kalle blev Blodgivare på sin 20 årsdag dök först upp på Blodomloppet 2026.

Någon gång på mitten av 90- talet rullade blodbussen in till Jonny Zakrissons dåvarande arbetsplats.

– Det var många som gick och lämnade och jag tänkte “varför ska inte jag göra det också?”, berättar han.

Trots att han lämnat den arbetsplatsen har blodgivningen följt med honom. När han för en vecka sedan besökte blodcentralen fick han veta att han kan bli helikopterblodgivare. Det innebär att blodet inte delas upp i röda blodkroppar, plasma och trombocyter, vilket annars görs genom centrifugering så att en blodpåse kan hjälpa upp till tre patienter. I stället skickas blodet som en akutblodpåse med helikopter till andra orter eller direkt till olycksplatser där behovet är omedelbart.

Bravida, där han arbetar idag som Filialchef, har även de en koppling till verksamheten. De är nämligen samarbetspartners till Blodomloppet. 

– Det här är ju en otroligt bra sak att vara med på. Får vi fler som kan ge blod så kan vi rädda flera liv. 

När Blodomloppet kommer till Umeå kommer Jonny vara där. Inte i spåren utan i ett av Bravidas tält.

– Jag har dock en son som jag kommer att tvinga ut i spåret istället, avslutar han med ett skratt.

Inlägget Jonny från Bravida har givit blod i 30 år dök först upp på Blodomloppet 2026.

“Du har cancer.” Första gången Pernilla hör de orden är de inte riktade till henne – utan till hennes son.

– 2007 drabbades vår äldsta son av leukemi, berättar hon.

Familjen sluter sig samman och förbereder sig på en tuff resa. Sonen genomgår behandling och senare en transplantation. I dag mår han bra. När livet sakta återgår till det normala bestämmer sig Pernilla för att börja ge blod.

Sedan flyter livet på.

Svimmar på flyget

När februari 2024 kommer så märker Pernilla att något inte står rätt till. 

– Jag var väldigt, väldigt yr, jag svimmade vid något tillfälle och det kunde svartnade framför ögonen, men jag tänkte att “jaja, jag har väl jobbat lite hårt bara”. 

Så tillsammans med sin man åker hon till Thailand för att koppla av och ladda batterierna. De har det fint där borta men på resan hem kopplar kroppen ned. Sittande i flygstolen svimmar hon av. 

När hon kommer hem åker hon till sjukhuset och där får hon höra orden igen, “Du har cancer”. Precis som hennes son har Pernilla drabbats av leukemi. 

– Jag satt där solbränd på akuten med leukemi och kunde inte ta in vad som hänt. Det var jättesvårt för mig att förstå. Jag trodde inte på läkaren. Det låter kanske konstigt men under de första dygnen trodde jag att de blandat ihop mig med en annan, de var tvungna att visa mig mina provsvar för att jag skulle tro dem. 

När hon i efterhand tänker tillbaka på beskedet är det en sak som sticker ut.

– När jag reflekterar över hur det kändes att få cancerbeskedet landar jag i att det som var allra tuffast inte bara handlade om mig. Det som gjorde mest ont var att tänka på hur beskedet skulle påverka mina söner, min man och min familj. Och det gjorde det – vi kraschade alla på olika sätt. För mig blev det en dubbel sorg. Dels min egen, men också att behöva se dem jag älskar vara så ledsna och rädda. Det var oerhört tungt.

– Samtidigt har något hänt med oss över tid. Med lite perspektiv och genom allt vi gått igenom tillsammans har vi vuxit. Vi har blivit ännu starkare som familj. Att mitt i allt detta få uppleva en sådan närhet och kärlek från mina nära och kära är något jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det är en kraft som bär. Jag har heller aldrig känt mig ensam, trots att jag under långa perioder varit isolerad på sjukhus.

“Hade gått igenom det här förut”

Behandlingen startar och hoppet är stort.

– Jag hade ett bra förlopp, det såg ut som att den skulle gå att bota. Så alla var ändå hoppfulla. 

Men vid ett av besöken får hon beskedet att behandlingen inte gått som den ska. Cancern är kvar. 

– Det var jättejobbigt för mig, min man och mina barn. Vi hade ju gått igenom det här förut med vår äldsta son och det hade ju gått bra då så vi var ändå hoppfulla, men här, då var det jobbigt och så kämpigt. 

Räddningen blir en stamcellstransplantation. I maj 2025 förbereder hon sig för sitt livs viktigaste ingrepp.

– Då får man en brutal dos av cellgifter innan. Du sänker patientens egna immunförsvar, allt raderas ut. Kroppen producerar inte några röda eller vita blodkroppar eller inga trombocyter. Benmärgsproduktionen stängs helt enkelt av. Då är man helt beroende av blod utifrån, utan det kan du inte klara dig. 

“Fantastiskt tillfälle att få fira livet”

När hon vaknar på sjukhuset börjar nästa resa, en som blivit lyckad. Idag sitter hon hemma i Lidköping och gör sig redo för att springa igen. Den tolfte maj kommer Blodomloppet för första gången till stan. 

– Jag vill ju bara gråta av lycka. För mig är liv att vara en levande människa, att få röra på mig, att få vara i naturen. Det blir så en så symbolisk sak. 

5 och 10 km står på programmet och det är på den förstnämnda som Pernilla kommer ställa upp. 

– För mig känns det som ett fantastiskt tillfälle att få fira livet, avslutar hon. 

Inlägget Ett år efter transplantationen springer Pernilla Blodomloppet dök först upp på Blodomloppet 2026.