Blodcentralen

Välkommen till Blodcentralerna i Västmanland!

BLI BLODGIVARE – BLI LIVGIVARE!

Vi finns på följande orter:

Fagersta       Sala

Köping         Västerås

På Geblod.nu hittar du våra telefonnummer och öppettider.

Är du mellan 18-60 år, väger minst 50 kg och känner dig frisk är chansen stor att Du kan bli blodgivare!

Vi finns på Rocklunda måndagen den 28 augusti 2017.

Där kan Du ställa frågor och anmäla intresse för att bli blodgivare eller få mer information om blodgivning.

Välkommen!

Blodmottagare berättar – blodgivare behövs!

Cassandra Söderström

Cassandra kom in till förlossningen i september 2016 och allt gick till en början bra. Men efteråt så ville inte moderkakan lossna. Sjuksköterskorna försökte ta bort den men de lyckades inte och Cassandra fick opereras akut. Under operationen fick hon flera påsar blod och efteråt även blodtransfusioner, under den tid hon var kvar på BB.

Idag mår både barnet och mamman bra. Cassandra väntar nu sitt andra barn till våren. Hon är väldigt tacksam att det finns blodgivare som hjälper andra människor och har bestämt sig för att bli blodgivare själv när det gått tillräckligt lång tid efter graviditeten, dvs. när hennes andra barn är ungefär ett år gammalt.

Jan Findell

När Jan Findell kände sig lite konstig i magen för 12 år sedan visade det sig senare att ett blodkärl i tarmen hade spruckit. När han gick på toaletten beskriver han hur det ”sprutade blod”. Han förstod att det var allvarligt och ringde sjukvårdsupplysningen. De sa att han skulle uppsöka akuten. Jan körde själv dit, fast blodet rann, och fick en påse blod redan på akuten. Han blev först inlagd på avdelning 40 och fick sedan komma till IVA där han fick många påsar blod och plasma.

Under operationen, dagen efter han kom in, fick man ta bort ca 20 cm av tunntarmen. Det gick sedan att ”laga” tarmen och Jan fick vara kvar en vecka för återhämtning på kirurgens avdelning. En av Jans närmaste anhöriga jobbade på sjukhuset, hade mött upp honom på akuten och var med när de gav honom O-blod akut.

Idag lever Jan ett normalt liv, jobbar och mår bra. Och det enda som påminner honom om händelsen är ett ärr på magen.

Jonas Westerlund berättar

Jonas Westerlund berättar om när hans barn behövde hjälp från blodgivare:

”När vår äldsta pojke var ett år tyckte vi att han såg hängig och blek ut, så vi åkte in till vårdcentralen. Efter provtagning och läkarundersökning fick vi åka hem och invänta svaren. Efter ca 45 minuter ringde de och sa att vi omedelbart skulle ta oss till barnakuten där läkare väntade på oss.

När vi anlände till barnakuten möttes vi upp av två läkare och en kurator som berättade att Felix hade väldigt låga blodvärden och de trodde att det var leukemi. Vi fick 30 minuter på oss att åka hem och packa, sedan skulle en sjuktransport föra oss till Akademiska i Uppsala. En mycket orolig resa.

När vi kom in till sjukhuset blev det snart blodtransfusioner och väldigt mycket provtagning. De sövde vår son för att kunna ta benmärgsprov också. Inga fel hittades och efter ett antal dagar fick vi åka hem. Sedan fick vi komma på regelbundna kontroller, både i Västerås men även hos specialisterna i Uppsala. 

Mellan kontrollerna så gick blodvärdena ner och därför behövdes det blodtransfusioner ca varannan vecka i början. De blev glesare mellan gångerna, först två gånger i månaden sedan en gång i månaden, tills kroppen klarade av att producera nytt blod på egen hand.

Vår son; Felix, är idag 8 år och är ännu inte 100 % friskförklarad, men alla blodvärden ser bra ut. Det enda som fortfarande är lågt är värdet för blodplättarna*, som fortfarande ligger lite i underkant.

När vi fick vårt andra barn blev det mycket provtagning direkt för att se om han hade samma sjukdom, men inget upptäcktes. När han fyllde ett år så hände samma sak, alla blodvärden sjönk och han behövde blodtransfusioner. Till vårt andra barn behövdes det inte lika många transfusioner då det gick fortare för kroppen att svara på behandlingen.

Jag är väldigt tacksam för att det fanns tillgång till blod att ge mina barn, när de behövde det som bäst. Vågar inte tänka på hur det skulle ha gått om det inte fanns tillgängligt.

*Blodplättar kallas även trombocyter

Viktoria Bagi

Vicktoria Bagi väntade sitt fjärde barn. Hon berättar hur hon i vecka 37 började må dåligt, både pulsen och blodtrycket steg. När hon var på kontroll hos barnmorskan fick hon rådet att avvakta ett tag för att se om det skulle avta. Istället blev det ett besök till akuten och vidare till förlossningen. Där blev hon inlagd över natten. På morgonen skulle hon ta en smörgås och kände hur det började rinna efter benet. Det var blod. Hon gick in på toaletten där det blev värre och plötsligt kom det en stor mängd blod. Hon blev intagen till ett undersökningsrum där det konstaterades att moderkakan släppt och det blev ett katastrofsnitt.

Vicktorias mamma jobbade på urologen och kom dit, hon fick assistera med att hämta akutblod på blodcentralens lab. Hon var vid sin dotters sida under hela förloppet, även när hennes dotter vaknade på uppvaket. Då hade hon fått några påsar blod.

Vicktoria fick stanna på avdelning 69 för observation ungefär en vecka, sedan kunde hon åka hem. Idag mår alla bra, och sonen är 8 år gammal.

Huvudpartners

Partners

Leverantörer

Lokala partners