Umeå 21 maj

Ambassadör

Ambassadör för blodomloppet

Hej, jag heter Anders och bor i Obbola.

Jag har alltid varit fysiskt aktiv och tycker om att träna och motionera. Mina favoritaktiviteter är gympa på IKSU, joggning, skidåkning, slalom och golf. Jag har också alltid varit frisk. I december 2013 när jag fyllde 60 år skulle jag resa till Sydafrika för att fira min födelsedag och spela golf. Strax innan min resa blev jag förkyld och förkylningen ville inte riktigt släppa. Jag undrade om jag skulle hinna bli nog bra för att åka så jag uppsökte Cityakuten i Stockholm. På vårdcentralen tog de en del prover men kunde inte hitta något konstigt och jag fick en återbesökstid två dagar innan min Sydafrikaresa.

Efter återbesöket fick jag en remiss till infektionskliniken på Karolinska sjukhuset. Där tog de nya prover och kunde konstatera att jag hade drabbats av leukemi, en form av blodcancer. ”Jaha, det var det det”, tänkte jag. Men min läkare berättade att det visserligen är en mycket allvarlig sjukdom, men att det finns en behandling som är tuff och tar minst sex månader. Så istället för att åka till Sydafrika på fredagen flögs jag upp till Norrlands universitetssjukhus i Umeå och redan på lördagen startade behandlingen med cytostatika som pågick under fem dagar. Behandlingen dödade alla sjuka cancerceller men påverkade också min benmärg som ska producera nya blodkroppar. Efter några veckor kom benmärgen igång och började producera nya blodkroppar. Fram till dess var jag tvungen att få flera påsar med blod eftersom mitt blod saknade de livsnödvändiga och syretransporterande röda blodkropparna men även andra komponenter.

När jag och min benmärg återhämtat oss startade en ny cytostatikabehandling under ytterligare fem dagar, vilket innebar att jag behövde ännu mer blod. Det här pågick under fyra månader. Efter den sista intensiva behandlingen där min benmärg och alla eventuellt kvarvarande cancerceller skulle förstöras fick jag en transplantation av helt friska stamceller. Dessa stamceller kom från en ung tysk donator eftersom man inte kunde hitta en lämplig donator i Sverige.

Nu efter fem år är jag helt återställd och frisk. Efter två år kunde man släppa på sekretessen om min donator, vilket gjorde att jag åkte till Tyskland och träffade honom förra året. Det var ett helt fantastiskt möte med en person som hade donerat stamceller till en för honom helt okänd person i ett annat land. Nu har jag tyskt blod i ådrorna och även en ny blodgrupp, precis samma som min donator. Det måste väl kallas för blodsband?

Tack vare vår fantastiska sjukvård, alla blodgivare och min donator är jag helt frisk och kan åter igen leva ett fysiskt aktivt liv.

Lokala partners


Grundare

Huvudsponsorer

Nationell sponsor